Psykodynamisk psykoterapi har sitt ursprung i psykoanalysen som skapades för omkring hundra år sedan. Vissa delar av den ursprungliga teorin spelar fortfarande en viktig roll men huvuddelen har genomgått omfattande förändringar och delar har förkastats. Här har både de erfarenheter psykoterapeuter samlat under hundra år, den alltmer omfattande psykoterapiforskningen och den moderna utvecklingspsykologin spelat stor roll.

Vad är psykodynamisk psykoterapi bra för?

Det finns ett stort antal studier där patienter slumpmässigt fördelats till psykodynamisk psykoterapi eller väntelista/annan behandling. Flertalet studier gäller psykodynamisk korttidsterapi där patienten träffar terapeuten 12 till 20 gånger. Sammantaget visar dessa studier att psykodynamisk korttidspsykoterapi är dokumenterat effektiv vid ett stort antal psykiatriska diagnoser som depression, ångest, social fobi, ätstörningar och mindre svåra personlighetsstörningar.

Psykodynamisk korttidsterapi är dessutom dokumenterat effektiv som komplement till annan behandling av olika kroppsliga sjukdomar. Ett exempel är olika mag- och tarmsjukdomar.

Vid svårare psykiatriska diagnoser och för mer omfattande personlighetsförändrande behandling räcker inte korttidsterapi till för att åstadkomma bestående förbättringar. Exempel på detta är anorexi, borderline- och andra allvarliga personlighetsstörningar. För dessa diagnosgrupper finns flera studier där patienter slumpmässigt fördelats till långvarig psykodynamisk psykoterapi eller annan behandling som visar att psykodynamisk psykoterapi är en effektiv behandlingsform. Psykodynamisk långtidspsykoterapi leder till förbättringar av symtom, självbild och förmåga att relatera till andra som består flera år efter avslutad terapi.

För vem är psykodynamisk psykoterapi bra?

Psykodynamisk psykoterapi är bra för personer som lider av de flesta psykiatriska tillstånd samt för personer som önskar förändra sitt sätt att hantera relationer eller sin bild av sig själva. Det avgörande är att personen själv har en önskan om att förstå sig själv bättre och en önskan om förändring. Liksom i alla psykoterapiformer behöver personen vara villig att ta en aktiv del i det psykoterapeutiska arbetet vilket i psykodynamisk psykoterapi innebär att berätta om sig själv, sina känslor och sina relationer så öppet det går.

Nästan alla kan således ha nytta av en psykodynamisk psykoterapi men hur lång terapin behöver vara beror på vem personen är och vilka svårigheter man önskar övervinna. För att kunna tillgodogöra sig en psykodynamisk korttidsterapi behöver man ha ett visst mått av förmåga att knyta an i en ömsesidig relation samt kunna reflektera kring sig själv och sina känslor. Personer med mer omfattande svårigheter att relatera eller reflektera behöver oftast längre tid på sig.

Hur går det till?

Som framgått ser en psykodynamisk psykoterapi olika ut beroende på vem det är som går i psykoterapi och vad målet är. Psykoterapin innebär ett nära samarbete mellan psykoterapeut och patient inom ramen för en trygg relation och ett samarbetskontrakt. De yttre ramarna kan variera från en överenskommelse om att träffas fyra gånger för att få perspektiv på en konkret livssvårighet till en intensiv psykoterapi flera gånger i veckan under flera år. Psykoterapin kan bedrivas med en individ, ett par, en familj eller en grupp. Psykoterapeutens arbetssätt skiljer sig en del beroende på hur lång terapin är tänkt att bli och hur omfattande målen är. I en korttidsterapi kommer psykoterapeuten att vara ganska aktiv i att ställa frågor och hjälpa patienten att hålla fast vid de frågor och det fokus man kommit överens om. Det samma gäller oftast i parterapier och familjeterapier. I en långtidspsykoterapi ser arbetssättet annorlunda ut. Terapeuten blir mindre styrande och lämnar ett större utrymme för patienten att följa det som dyker upp i stunden. Detta möjliggör en djupare bearbetning av problemen.

Var kan man få psykodynamisk psykoterapi och vad kostar det?

Psykodynamiska psykoterapeuter arbetar både inom den offentliga sjukvården och privat. Hos de som är anställda inom, eller har avtal med, landstinget gäller högkostnadsskydd. I annat fall överenskommer patient och psykoterapeut om kostnaden. För att komma i kontakt med en psykodynamisk psykoterapeut kan man vända sig till psykiatrin på hemorten, vända sig till Riksföreningen PsykoterapiCentrums förmedlingsverksamhet, söka under rubriken legitimerade psykoterapeuter i telefonkatalogen eller genom Förbundet S:t Lukas och Ericastiftelsen.

Referenser

Orientering

Sigrell, B. (2000). Psykoanalytiskt orienterad psykoterapi. Stockholm: Natur och Kultur.

Forskning

Ankarberg, P. (2006). Starkt vetenskapligt stöd för psykodynamisk psykoterapi: En kontinuerligt uppdaterad översikt av forskningsläget. Artikeln finns att hämta gratis på www.rpc.nu.

Fonagy P., Roth A., Higgit, A. (2005). Psychodynamic psychotherapies: Evidence-based practice and clinical wisdom. Bulletin of the Menninger Clinic, 69 (1), 1-58.

Knekt, P., Lindfors, O. (2004). A randomized trial of the effect of four forms of psychotherapy on depressive and anxiety disorders. Design, methods, and results on the effectiveness of short-term psychodynamic psychotherapy and solution-focused therapy during a one-year follow-up. Kela, Studies in social security and health vol. 77, Helsingfors.

Leichsenring, F., Rabung, S., Leibing, E. (2004). The efficacy of shortterm psychodynamic psychotherapy in specific psychiatric disorders: A meta-analysis. Archives of General Psychiatry, 61, 12081216.

Leichsenring, F. (2005). Are psychodynamic and psychoanalytic therapies effective? A review of empirical data. International Journal of Psychoanalysis, 86, 841-868.

Sandell, R. (2006). 10 ganska praktiska slutsatser på grundval av STOPPProjektet. Insikten 1, 19-23.

Vinnars, B., Barber J. P., Norén, K., Gallop, R., Weinryb, R. M. (2005). Manualized supportive-expressive psychotherapy versus nonmanualized community-delivered psychodynamic therapy for patients with personality disorders: Bridging efficacy and effectiveness. American Journal of Psychiatry, 162, 1933-1940.

Riksföreningen psykoterapicentrum – RPC

RPC bildades 1971 och är landets största intresseförening för att utveckla och stödja psykodynamiskt orienterad psykoterapi. RPC har 10 lokalföreningar och ca 1 350 medlemmar, huvudsakligen legitimerade psykoterapeuter. RPC arbetar bl. a. med fortbildning, information, etik, vårdavtalsfrågor och kontakter med myndigheter/ institutioner angående psykoterapins tillgänglighet, utveckling och plats i vården.

RPC skriver remissvar på statliga utredningar och gör uppvaktningar och aktioner beträffande psykoterapi och psykoterapeututbildning. RPC deltar i psykoterapins utveckling internationellt genom medlemskap och insatser i internationella psykoterapiorganisationer. RPC är medlem i EFFP. RPC följer och stödjer psykoterapiforskningens utveckling. RPC ger ut tidningen Inskten.

Hemsida: www.rpc.nu.
 

Psykodynamisk psykoterapi

Om psykoterapiforskning

Sammantaget är det visat att systematiskt genomförd psykoterapi är en effektiv behandling vid psykisk ohälsa. För flertalet diagnoser/problemområden saknas säkerställda skillnader i effekt mellan olika etablerade psykoterapiformer då de bedrivs på lika villkor. Bra psykoterapiresultat beror på en samverkan mellan teknik, patientfaktorer och psykoterapeutens förmåga att anpassa metoden till den unika patienten (Wilczek, 2006).

Forskning och vetenskapliga resultat

Det finns flera sammanfattande analyser av studier där patienter slumpvis fördelats till psykodynamisk psykoterapi (PDT) eller någon form av kontroll. Tre exempel på relativt nya sådana analyser är Leichsenring et al (2004), Leichsenring & Leibing (2007) samt Abbas et al (2006). Analyserna bygger på delvis olika studier men leder till samma slusatser: PDT ger goda resultat vid flera olika psykiatriska diagnoser och resultaten är i jämförelser på lika villkor lika bra som för andra etablerade psykoterapimetoder. Resultaten från kontrollerade studier stämmer väl med de från naturalistiska studier. I en sådan jämfördes 1309 patienter inom den offentliga sjukvården i Storbritannien som fått PDT, KBT eller klientcentrerad terapi. Patienterna uppnådde stora förbättringar och samtliga psykoterapiformer gav jämförbara resultat (Stiles et al, 2006). I en svensk studie av 11966 patienter som vårdats inom öppenvårdspsykiatrin i Dalarna visades att patienter som fått psykoterapi förbättrades mer än andra patienter samt att det saknades skillnader i effekt mellan PDT och KBT (Söderberg & Tungström, 2007). Det förtjänar dessutom att nämnas att PDT i upp till hundra timmar av det tyska vetenskapsrådet för psykoterapi godkänts som en vetenskapligt grundad behandling vid psykisk ohälsa inom flertalet diagnosgrupper för vuxna (Hau & Leuzinge-Bohleber, 2006).

Några exempel på diagnos/problemområden för vilka det finns studier där vuxna patienter fördelats slumpmässigt mellan PDT och annan behandling/ väntelista är depression, ångestsyndrom (t ex paniksyndrom och social fobi), ätstörningar, opiat- och alkoholberoende (i kombination med annan missbruksbehandling), psykostillstånd, personlighetsstörningar samt för personer som försökt begå självmord. För tvångssyndrom och specifika fobier saknas utfallsforskning avseende PDT helt eller nästan helt. För barn och ungdomar finns sådana studier för bland annat depression, dystymi, olika ångesttillstånd och beteendestörningar. För spädbarn och förskolebarn finns sådana studier av psykodynamisk mor-barn psykoterapi. För referenser till ovannämnda studier hänvisas till Ankarberg (2007).

Aktuell, planerad och framtida forskning

Det pågår just nu många intressanta forskningsprojekt kring PDT. Här begränsas urvalet till två aktuella projekt.

En viktig forskningsfråga är således om slutsatsen att olika terapiformer är lika effektiva gäller även för andra patientfaktorer än diagnos. Kanske är det så att vissa patienter har större nytta av PDT och andra större nytta av en annan terapiform trots att de har samma symtomdiagnos? Ett exempel på ett pågående projekt med en sådan delfrågeställning är en studie av panikångest under ledning av Barbara Milrod. I en tidigare studie visades att PDT gav mycket goda resultat vid panikångest jämfört med tillämpad avslappning (Milrod et al, 2007). Effekten var ännu bättre för de patienter som förutom panikångest också hade en personlighetsstörning. Om upprepade studier ger samma resultat kan man dra slusatsen att PDT har en extra tilläggseffekt för patienter med denna kombination av diagnoser, och detta undersöks nu av Milrod med kollegor.

En annan fråga väcks av det generella fyndet att flertalet deprimerade patienter inte blir stabilt återställda vare sig av korttidsterapi eller antidepressiva mediciner. Samtidigt visar uppföljningsstudier av fleråriga psykodynamiska psykoterapier och psykoanalys med deprimerade patienter att flertalet fortsätter att förbättras även flera år efter avslutad behandling. Mycket talar således för att långtids PDT är en lämplig behandling för kroniskt deprimerade patienter. I en tysk studie jämförs just nu långtids PDT med långtids KBT respektive antidepressiv medicinering. Studien kommer att ge svar på om långtidspsykoterapi ger god och bestående effekt samt om denna är bättre än för långtidsmedicinering. Dessutom kommer studien att ge svar på om det finns någon skillnad i effekt mellan långtids PDT och långtids KBT för dessa patienter (Hau, 2007).

Referenser

Abbas, A. A., Hancock, J. T., Henderson J., & Kisely, S. (2006). Shortterm psychodynamic psychotherapies for common mental disorders (Review). The Cochrane Library, 4.

Ankarberg, P. (2007). Starkt vetenskapligt stöd för psykodynamisk psykoterapi. Hämtad från: www.rpc.nu.

Hau, S. (2007). Inadequate methods in psychotherapy research and the scientific status of psychodynamic psychotherapies. Insikten, 2, 9-15.

Hau, S. & Leuzinge-Bohleber, M. (red.) (2006). Position paper on psychoanalytic psychotherapy. Hämtad från: www.dgpt.de.

Leichsenring, F. & Leibing, E. (2007). Psychodynamic psychotherapy: a systematic review of techniques, indications and empirical evidence. Psychology and Psychotherapy, 80, 217-228.

Leichsenring, F., Rabung, S., & Leibing, E. (2004). The efficacy of short-term psychodynamic psychotherapy in specific psychiatric disorders: A meta-analysis. Archives of General Psychiatry, 61, 1208-1216.

Milrod, B., Leon, A., Busch, F., Rudden, M., Schwalberg, M., Clarkin, J., et al. (2007). A randomized controlled trial of psychoanalytic psychotherapy for panic disorder. American Journal of Psychiatry, 164, 265-272.

Stiles, W. B., Barkham, M., Twigg, E., Mellor-Clark, J., & Cooper, M. (2006). Effectiveness of cognitive-behavioural, person-centred and psychodynamic therapies as practised in UK National Health Service settings. Psychological Medicine, 36, 555-566.

Söderberg, P. & Tungström, S. (2007). Outcome in psychiatric outpatient services: reliability, validity and outcome based on routine assessments with the GAF scale. Umeå: Umeå University, Department of Psychology.

Wilczek, A. (2006). Evidensläget: Psykoterapi har effekt, men flera frågor är obesvarade. Läkartidningen, 103, 3191-3193.

2011-12-20 © Samrådsforum/mbj